Du har sett mej g? omkring i natten h?r,
i en gammal o?tkomlig atmosf?r.
Du har sett mej undra ?ver livet,
men har du sett mej tjuvtitta p? er?
I ett f?nster i ett hus d?r jag bor,
l?ter dunkla lampor ana n?'t s? stort.
S? du kan aldrig ana allt som jag vet.
Visst ser jag ut som en poet.
Jag st?ter till dom d? och d?,
men l?tsas aldrig se
alla dockansikten som du leker med.
En s?'n som jag har h?gre retentioner,
jag undrar var dom ?r.
Och hon lurar inte mej.
Visst t?nker jag v?l s?;
hon s?jer aldrig nej.
Kan tankar va' s? sm??
Du k?nner v?l mej,
och du tror v?l inte att jag ?r
avundsjuk p? dej.
Det h?nder att jag r?kar g?
d?r hon g?r,
och hamna mitt i doften av hennes
blekta h?r.
D? k?nns det som n?'t som jag k?nt
f?r l?nge se'n,
det k?nns som liv,
det luktar v?r.